Om barn och om att bryta dåliga ovanor

Okej,,,
Idag har vi haft världskrig här hemma
Ska vara helt ärlig med att jag eller VI, min make och jag, är helt skyldiga till upprinnelsen till kriget.
Ni där ute kanske är såna där perfekta,duktiga föräldrar som aldrig skulle sitta framför tvn och äta.
Vi är inte så duktiga här, eller rättare sagt; Vi har inte varit så duktiga INNAN IDAG

Nu ska vi bli det

Och med det beslutet så förklarade motparten krig, öppnade eld och plockade fram det tunga artilleriet.
Fienden var mycket stark och beslutsam i sin krigsföring som i det stora hela höll sig till att sitta i soffan och skrika:
- JAG VILL ÄTA HÄR INNE!!!!!
 Och visade inte på någon som helt svaghet i sitt motstånd
Under cirka 30-40 minuter så fortsatte hon, och fortsatte - Och fortsatte
Jag hade bestämt mig för att inte höra och nonchalerade skrikandet. Jag höll på att plocka i köket och frågade maken något och då blev det lite jobbigt för den skrikande motparten.
Att bli nonchalerad och vara osynlig är det värsta man kan utsätta ett barn för
Hon bestämde sig då för att komma ut i köket och ställa sig mellan oss och skrika

Jag känner en maktlöshet som förälder när jag inte ens kan få mitt barn att sluta skrika
Vad gör man?

Vi fick helt enkelt flytta (läs lyfta/bära) henne till hennes rum.
Någon gräns har man faktiskt som förälder (om än även dålig förälder)

Jag gråter och mitt barn gråter för att jag gråter

Barn klarar inte när föräldrar är ledsna. Och det är inget jag är stolt över eller vill ta till för att få min vilja igenom.
Men jag orkade inte vara stark nog,,,
Och de vuxna som gör det, att medvetet ge sina barn hemska skuldkänslor, det är INTE okej
Sen måste man kunna säga till barn när dom inte uppför sig okej
Vilket idag verkar vara lite av en synd i en del ögon,,,

Var tog begreppet respekt vägen? Både för vuxna och för varandra som barn?
Och det är stooor skillnad på respekt och vara rädd för.

Men fy satan vad jobbiga sådana här konflikter är
Vi är förskonade här men ibland kan det verkligen gå helt över styr
Och det suger verkligen musten ur en

Att ett sånt här litet beslut kunde väcka sådana känslor!
Men vi rubbade hennes rutin
Barn älskar rutiner. Allt ska vara som det det brukar. Dom vill veta vad som kommer hända.

Då känner dom sig trygga

Och handen på hjärtat - Gör inte vi vuxna det oxå?
Nu vände vi upp och ner på något som hon vant sig vid - Att sitta framför tvn och äta
Det började som en "engångsföreteelse"
Den blev snart "Bara denna gång"
Och sen satt hon där framför tvn och åt - jämt som oftast

Vilka hemska föräldrar vi är
Nä, vi är nog rätt vanliga tror jag.
Och vi rättar oss när vi märker att vi är fel ute
Och vi rättar vår lilla älskade dotter - när hon är fel ute

Vad mer kan vi göra?

Min älskade lilla ängel - Hon är så söt när hon sover,,,
Tror ni man har dåligt samvete nu eller?
Vi blev sams och hon tog sitt förnuft tillfånga.
Suss gott!!