Jag freakade ut lite kan man säga
Oftast hanterar jag det mesta MEN har man varit inne i denna svängen så litar man inte på någon instans efter ett tag
Känslan är att man ligger samhället till last och när man blir ifrågasatt och utsatt för personer som inte har en blekaste om vad man gått igenom - så blir man lite trött ibland.
Jag fick ju träffa en ny doktor igår pga att Patrik inte är där så ofta längre tyvärr :(
Patrik var jättebra, han vet vem jag är eftersom jag haft honom ett tag och jag behöver inte berätta allt - gång på gång på gång - när jag träffar honom
Men är han inte där så måste jag ju träffa någon annan, så är det ju.
Jag träffade en polsk kvinna som hade vissa språkförbistringar, vilket redan från början ställde till problem.
Sen kommer det, som alltid vid en ny kontakt, du ska berätta historien bakom varför du är där idag.
Istället för att läkaren sätter sig in i fallet lite innan så sitter man där och lämnar ut sig samtidigt som hon sitter och glor på datorskärmen och plockar fragment ur journalen och ställer såna dumma frågor.
Och ALLTID så har dom en annan åsikt än vad tidigare läkare haft angående den medicin man går på och vill gärna komma med förslag på ändringar - ALLTID
Och människan ställer frågan direkt efter jag berättat färdig;
- När var du i Jönköping
Jag hade alldeles nyss berättat det för henne. Antingen förstår hon inte eller så lyssnade hon inte.
Båda alternativen är precis lika illa
Hon börjar också svamla om att de sagt nej till operationen i Linköping på vad jag svarar att hade han gjort vad han skulle från början hade jag kanske inte suttit i den sits jag är i idag. Och han tack vare det har orsakat tre års lidande plus att skadorna kan vara permanenta.
Det blev inte mer prat om Linköping sen
Hon ifrågasätter om jag fått något skriftligt från läkaren i Jönköping på hur tiden efter operationen skulle se ut för det ville hon ha och att JAG skulle ge det till henne.
Vid det laget var jag lite uppretad och säger att jag trodde att sådant sköttes per automatik i Sverige. Att när jag skrevs ut från Jönköping så skulle mitt hemlandsting få ett utskrivningsbesked med all den information de skulle behöva för att ta hem mig.
Sen börjar hon att skriva. Och hon skriver å hon skriver och jag undrar vad som händer egentligen.
Jodå, det var sjukintyget hon författade.
Hon lämnar över det och så får jag gå.
Jag sätter mig i bilen och läser igenom vad hon skrivit. Hon har sjukskrivit mig på 100% fram till operationen.
Helt ok. För just nu vore allt annat VÄLDIGT konstigt
Och så får jag se att hon skrivit dit längst ner på övrigt:
"patient som varit på neurokirurgkonsult I Linköping där man inte vill operera pat igen. Pat. varit den 18 mars 2014 i Jönköping och dem ska operera pat. v 15 "Det var då det brast lite.
I gemene mans ögon ser detta kanske inte jättekonstigt ut - Jag vet det.
Men har man att göra med försäkringskassan ett tag så vet man att varje mening som formulerats fel kan användas mot dig i bedömningen av rätten till sjukpenning.
Texten ger ju ingen bakgrund eller ens en hint att det var en felbehandling i Linköping.
Den kan kan lätt tolkas till att jag bara är en jobbig jävel som söker nya läkare tills jag får som jag vill.
Men jag ska inte vara så negativ nu.
Målar fan på väggen
Jag ska verkligen det en chans så får vi se vad dom säger.
Jag vill att ni ska veta att jag inte skriver för att ni ska tycka synd om mig.
Det är inte syftet och jag tror ni vet det.
Jag vill verkligen ge er en bild av hur det fungerar i samhället idag.
Det här hände mig
Jag tycker inte det är okej att man ska behöva känna sig som en belastning på alla nivåer och instanser.
Man behöver inte vara avskrädet bara för att man råkat illa ut och är sjuk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar