Idag under cykelturen slog det mig att vi Svenskar finner en trygghet och glädje när vi har någon form av grupptillhörighet.
JAG mötte ett antal cyklister på vägen - alla glatt vinkande och hejande såklart - och så även JAG förståss.
Och så är det ju över lag om man tänker efter.
Lastbilschaffissar blinkar till varandra på vägarna.
Motorcyklisterna lyfter handen lite till ett hej
Har du hund och prommenerar så kan du dig skjutton på att andra hundägare kommer att titta lite extra och prata lite.
JAG kan göra listan lång men det ska jag inte. Det var bara en reflektion.
Och jag tycker absolut vi ska fortsätta hälsa på varandra. Det blir så mycket trevligare då liksom
Ett leende och ett hej kan göra din dag!
Jag hälsar hellre en gång för mycket än en gång för lite.
Även om jag får konstiga blickar ibland,,, men vill folk vara sura å tråkiga så är det deras problem.
Peace <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar