I byråkratins händer - Vad är rätt och vad är fel?

Hej Bloggen - Det var länge sen sist
Mitt liv innehåller inte så mycket roligt längre så jag tänkte att ingen annan var intresserad av att läsa det, så jag slutade skriva
Men jag hade fel.
Mitt syfte med med bloggen var och är fortfarande en form av dagbok för min egen skull.
Den har fungerat som en ventil ibland - att få skriva av sig har alltid varit skönt för mig.
Sen - om någon tycker det är roligt, intressant, lärorikt eller att man kanske tillochmed kan påverka eller lära någon nåt på vägen - så vore det ju underbart!
Sen har man ju ett roligt litet arkiv och kunna gå tillbaka i och läsa.
Så nu skriver jag igen

Jag är ju som det så fint heter: Arbetssökande
Arbetssökande med ett "funktionshinder"
Sug på den och ta dig en funderare över hur attraktiv på arbetsmarknaden man är då ;)

Nä jag ä int bitter int,,,

Nej jag är inte det faktiskt. Jag brukar inte vara det men  idag känns det inte bra.
Jag hade en telefontid med min läkare igår. Svaren från magnetkameran av nacken.
Det var inte så bra liksom,,,
Jag kommer att behöva genomgå en ny operation inom en väldigt snar framtid.
Det positiva är att jag förhoppningsvis ska bli av med värken som just nu är ganska påträngande.

Det som gör mig ledsen och uppgiven är att jag var på väg att få ett jobb som jag tyckte verkade väldigt intressant och som  jag tror jag hade fungerat väldigt bra i.
Nu får jag ringa och säga att det inte kommer att bli aktuellt med någon anställning för min del just nu.
Och idag ringde ytterligare en arbetsgivare som ville att jag skulle komma på intervju. Men när jag berättade om läget så var ju inte det speciellt aktuellt längre.

Och DET mina vänner är psykiskt knäckande för mig.

Jag söker arbeten som jag vill ha och som jag tror jag kommer kunna klara av
Och arbetsgivaren får mina ansökningar och ägnar sin tid åt dom och väljer noga ut de som han vill ska komma på intervju,,,
Men när han kommer så långt som till Jessica och ringer för att kalla mig - ja ska jag då tacka nej?
Eller ska jag spela med för att inte tappa min stämpling?
För det är väl det som händer om jag tackar nej till en intervju???
Idag när ytterligare en arbetsgivare ringde och ville kalla mig till intervju så sa jag nej, för jag tänkte ju inte att jag hade en blåslampa (läs försäkringskassan) i arslet som bevakar mina steg.
Jag är för närvarande sjukskriven på 50 % så försäkringskassan vill ju vara med och bestämma här också.
Undrar hur de ser på saken?
Jag har en tid på måndag med min "husläkare" som jag hoppas kan sjukskriva mig fram till operationen.
För den här hetsjakten tar kål på mig.
Det räcker faktiskt med att klara av vardagen så som jag mår idag,,,

Men koordinatorn sa att de hjälper mig gärna men sen är det ju försäkringskassan som beslutar.
Usch

Försäkringskassans Vision - Vad gick fel liksom?

Så jag kommer säkert att få fortsätta att förnedra mig själv med att skicka in ansökningar på jobb som jag tycker är intressanta och har kvalifikationer för.
För att sedan måste tacka nej efter att ha blivit jätteglad att de faktiskt ringde just MIG

Vilket jävla system

Må väl därute!!