Då var man här då
Ligger på min sal och väntar på att få min sista måltid innan operationen.
"The last supper"
Dagen har verkligen tagit ut sin rätt så sova lär inte bli några bekymmer
Från det ena till det andra, ,,
Mitt fönster är öppet och en fågel kvittrar sååå vackert där utanför.
Ni vet den där tystnaden och doften efter ett vårregn, ,,
Och så hör man den där spelande fågeln.
Sommar!
Jag längtar efter dig
När jag kom hit började min dag på labb där dom tog NIO! !! rör blod från mig.
Jag satt där och knep ihop ögonen och väntade på sticket men det kom aldrig.
Då har syster nål redan börjat tömma mig på mitt röda innehåll.
Kändes inget
Gött ju
Sånt blir man impad av :)
Efter det var det dags för inskrivningen och mamma följde mig till avdelningen med min blytunga? väska.
Alltså vad farao har jag släpat med mig??
Dags för Dagens tredje bita sig i tungan för att inte storböla när jag sa hej då till mamma mor.
Dagens första var när jag åkte hemifrån och den andra när jag sa hej till pappa vid bilen
Stay Strong
En sköterska tog emot mig och gick igenom rutiner på avdelningen och vad som skulle hända under dagen idag och imorgon.
Sen skickade hon mig på hälsokontroll hos en underläkare på inskrivningen - Och JA, jag gick igenom.
Liite högt tryck men vi var överens om att det var "White coat syndrom" det var frågan om. Det har ju var och varannan människa ju.
Parametern Crp visade rött men det var inget högt värde utan typ två enheter över gränsen. Och jag vet vad det beror på.
Jag har en genomförkyld och sjuk fröken därhemma som jag säkert fått lite baskelusker från. Jag kände det redan i morse, ,,
Sen var det dags för ytterligare blodprov
Blodgrupperingen som gjordes ska dubbelkollas så de kan beställa blod till mig (OM det som inte får hända händer) och ha tillgång till inom 20 minuter under tre dygn.
Problemet var bara att inskrivningssköterskan inte lyckas få ut en enda droppe ur mig hur mycket hon än karvar vrider och vänder på nålen.
Så det var bara för Jessica att trava tillbaka till provtagningen och syster nål som lyckas gång nummer två att stjäla blod utan att det märks.
Nu skickades jag vidare till narkosläkaren för samtal om min sövning. Jag ställde alla klassiska frågor och fick även ur mig ångesten över uppvaknandet och smärtan som kommer med det.
Jag ville oxå försäkra mig om att de förstod att jag är rätt van vid medikamenter av det tyngre gardet.
Och jag tror han fattade ;)
Sist men inte minst har jag träffat Ludek som ska operera mig. Det kändes bra och lättsamt samtidigt som jag fick svar på det jag ville.
Jag avslutade vårat samtal med att be honom lägga sig tidigt och hoppa över whiskeyn
Han tog det bra :D
Så nu blir det att slappa sova och hämta krafter för morgondagen
Jag hade velat ha Ken och Amanda här imorgon men det går inte.
Jag är själv om operationsalen och hämtas vid halv åtta.
Sen kommer jag inte vara tillbaka här förrän på torsdag morgon.
Som jag längtar dit
Ha det gott där ute!
