Min första Alive-Day firad!

Jag såg en dokumentär om unga soldater i USA som undkommit döden med nöd och näppe. Dessa människor firar sin födelsedag och Aliveday - Den dagen då dom fick en ny chans till ett liv.

Min Alive Day ser jag som den 9 April 2014
Min operation och min inställning till livet och vad som är viktigt ändrades den dagen

När jag tittar filmen som är tagen på operationsdagen morgon är det inte mig själv jag ser och hör.
Där finns en nerdrogad människa som lever i en bubbla fast i tron att medicinerna är det som kommer få henne att klara av sitt liv.

Jag kan ju knappt prata utan att sluddra!
Se filmen genom att klicka på texten efter: Operationsdagen 9 april 2014

Problemet med dessa mediciner och de mängder som man tillslut måste äta för att få någon effekt är en spiral rakt ner i helvetet.
Hjärnan TROR och säger till dig att du mår dåligt och hela tiden måste fylla på - att du aldrig skulle klara dig utan dom..

Jag tog beslutet att sluta med alla mediciner (ett beslut som kanske inte var helt klokt i genomförandet då jag slutade tvärt - utan utsättning) och ersatte dom med träning (efter två veckors avgiftning med Hin Håle sittandes skrattande och hånande på min axel i min abstinenssjukdom)

Dessa två beslut :

• Det mentala beslutet
• Det fysiska beslutet att ersätta medicin med träning

Är och kommer alltid vara de viktigaste besluten jag tagit.

Den mentala inställningen är A och O i alla lägen

Det spelar ingen roll om du ska sluta röka, bestiga ett berg eller bara klara av en inlämningsuppgift i skolan - TROR du inte på det du gör och verkligen bestämt dig samt har en positiv inställning till det så kommer du inte klara av det.

Sorry - Its a Fact!

Det andra beslutet om att ersätta mediciner med träning är minst lika viktigt. 

Min träning ger mig samma smärtlindring - och ännu bättre än alla de medicinerna jag proppat i mig innan. 

Träningen GER energi och KRAFT

Medicinerna TOG energi och gav depression

Valet var inte så svårt