Ja inte är han då hemma på Kullvägen,,, Inte ens en skymt av honom eller hans paraply här
Skulle verkligen behöva sova och hämta kraft och energi inför morgondagen,,,
Allt känns fortfarande så overkligt
Erika skriver så mycket fint om Martin och har lagt upp bilder och filmer, jag gråter varje gång jag ser honom - för då ÄR han så verklig.
Att en person som ser så levande ut och ser ut att vara i sitt livs bästa dagar tillsammans med Erika inte finns längre går liksom inte in.
Det känns som om han skulle kunna vara här ute - just nu - och styra i trädgården, leka med Bonzo, skratta, retas med Peter och Ken
Jag har gjort en smörgåstårta ikväll som vi skall ha imorgon efter begravningen tillsammans med familjen Bjerkert. Det är alltid skönt att få sitta ner och prata lite efter en sådan här sak.
Nej nu MÅSTE jag försöka sova,,,
Styrkekram till Erika med familj
Och till alla er andra oxå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar