Vi gjorde minicupcakes i dom nya fina silikonformarna - allt frid och fröjd
Middagen åts upp i ett nafs för att få smaka dom fina små rosa bakverken som väntade i kylen och det vore väl inget konstigt om inte vore för fru Larssons (jag) surarm som ibland bara ger vika.
Så när jag då plockar ur kakfatet med dom små raringarna ur kylen så ger armfan upp och jag välter hela jävla fatet i kylen och ett antal åker ner på golvet SÅKLART
Nej EN cupcake blev kvar på fatet,,, i ungefär 2 sekunder innan jag tog den oxå och skickade iväg genom köket
Svea hund såg ju sitt livs chans till ett skrovmål baserat på kolhydrater och fett samtidigt som jag inser vad som är på väg att hända. Det hade väl inte varit katastrof om nu inte cupcakesformarna vorit av silikon
Hur lång tid är nerbrytningstiden i magen för det?
Svea slänger sig över första kakan och jag slänger mig på henne och försöker gräva ur kakan ur strupen på henne. Ni som har en matfixerad glupsk terrier VET att detta är förenat med kroppsstympning och blodvite. Och såklart - nej det gick inte få den ur henne utan hon tvångssvalde hela skiten.
Hon skulle ALDRIG gett upp den fajten.
Svea - En mycket envis Parson russel terrier |
Nu var det ju miniformar, och dom är ju väldigt formbara och mjuka så jag HOPPAS och TROR att den ska komma ut den "naturliga vägen"
Tills vi vet blir det bajsinspektion. Uäeee
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar